God dag alla mina tappra soldater! Nu är Kungen äntligen tillbaka I Australien igen och har därmed kommit i kontakt med sin dator. Och på grund av detta så kommer härmed ett alldeles fantastiskt inlägg om han tid på Nya Zeeland. Inlägget kommer att hållas ganska kortfattat då Pajasen han göra alldeles för mycket skit på en månad för att kunna skrivas här.

Problemen började i alla fall redan på flygplatsen i Melbourne.... För när De Gea, (eller ja... får nog byta namn nu när han verkar lämna United för Real.... Så vi tar en annan skön United man istället!) För när Herrera väl skulle checka in sina stora, röda och fina ryggsäck så funkade det inte riktigt som det skulle... Så Herrera fick vandra över till en annan disk och prata med någon äldre dam. Efter en stunds fixande med datan tittar hon tillslut upp och frågar om Herrera har någon biljett ut från landet....? Vafan ska jag med en sådan till när jag ska in i landet tänkte Kungen....? Men det visade sig tillslut att det behövde man visst ha.... Men som tur va så var Kungen på flygplatsen i hyfsat god tid så han hann både fixa en biljett tillbaka till Australien, Checka in sina väskor samt även sätta sig på planet innan det flög iväg mot Queenstown.

Väl framme i Queenstown hittade han tillslut fram till sitt Hostel och han även med att bekanta sig med en trevlig Tysk som han sedan skulle spendera några dagar med. Queenstown ligger fantastiskt vackert med alla berg runt om och som stad är väldigt turistig. Och du kan göra hur mycket aktiviteter som helst om du vill och har pengar. Den gode Herrera nöjde sig med Bungy, Skydive och forsränning. Bungy och forsränning var kul men var absolut inget emot Skydivingen! Den känslan! Helt otroligt! Den rekommenderar han kraftigt att alla som får chansen ska prova på! Efter nästan vecka i Queenstown var det dags att dra vidare till nästa mål. Oorganaserad som han var så hade han ingen aning om vart han skulle ta vägen men efter att ha frågat runt lite bestämde han sig för att det var västkusten som gällde. Så han hoppade på bussen till Wanaka. En liten stad som även den ligger precis vid en sjö och med berg runt om. Wanaka var ett ställe som föll pajasen lite bättre i smaken! Mindre turister, mindre folk, mindre liv men fantastiskt vackert med de gula löven på träden som speglade sig mot sjön! Även där valde Linus att stanna några dagar innan han hoppade på bussen och tog sig vidare längst västkusten och tog sig upp till Fox Glacier.

Fox Glacier var en ännu mindre håla men även den fin och häftig på sitt sätt. Vädret var inte det bästa när kungen var där så istället för en natt slutade det med 3-4 stycken. Men detta var inget Herrera hade något emot då det var trevligt folk på hostelet som också valde att stanna några extra nätter pga regnet. Han bodde i samma rum som en fantastiskt trevligt fransman som han spenderade en del tid med. Och han reste runt genom att lifta, något som Herrera hade vart inne på att göra tidigare men avstått så kungen trodde att det skulle vara svårt. Men efter att den gode fransmannen förklarat att det inte alls var svårt så beslutade Linus sig för att göra ett försök när det väl var dags att lämna Fox. Och helt plötsligt efter 45 minuter svängde en bil in till den gode L och frågade om han ville ha skjuts. Herrera tackade självklart för detta och hoppade in hos den 55 åriga tanten som var alldeles fantastiskt trevlig! Det gav givetvis och detta slutade med att Linus valde att lifta resten av sin vistelse på Nya Zeeland och längsta väntetiden skulle han säga var tunt 1,5 timma. Men oftast blev han upplockad efter runt 15-40 minuter.

Herrera fortsatte att resa västkusten upp med stopp lite här och där och tillslut var han klar med västkusten. Så då var det dags för nästa mål på resan. Rykten hade spridits om den fantastiska Abel Tasman nationalpark så det var ett givet mål på resan. Abel Tasman ligger långt norr ut på den Södra ön och nationalparken skulle vara något alldeles extra. Väl framme så började Bonnkuken kolla efter olika kajakturen man kunde boka. Det visade sig ganska snart att det även här var lågsäsong och att utbudet var oerhört begränsat... Han hade tänkt sig en heldags paddling med vackert väder och stilla hav.... Men han fick nöja sig med en halvdags paddling och 3 timmars vandring tillbaka. Men vädret var vackert och guiden kunnig och bra så det blev en ganska bra dag tillslut ändå. Väl tillbaka valde Kungen att lifta till en annan liten stad där han drog ner på tempot helt. Då det hade varit några hektiska dagar tog han en dag av att göra ingenting. Bara gå en sväng på stan och utnyttja det fri wifit som fanns till fullo.

Sedan var det dags att dra sig vidare mot Kaikoura som senare skulle bli ett riktigt guldställe. Men än är vi inte riktigt där... Linus begav sig iaf ut för att lifta och fick skjuts av en mycket trevlig man som körde honom till Nelson en liten större stad. Där plockade sedan en gammal Krigsveteran upp honom som försökte övertyga honom om att gå med i Armén och om hur bra det var där. Trevlig kille, men lite för mycket hybris för att falla den gode Herrera i smaken. Han dumpade iaf av kungen i en annan stad och där blev han tillslut upplockad av en annan skön tysk man. Resan började och de hade sådär lagom trevligt med snack om allt möjligt fram tills en polisbil helt plötsligt tog oss till sidan av vägen och anklagade tysken för fortkörning. Enligt polisen var den visst 30 km i timmen vid vägbygget och inte 95 som den gode tysken körde i. Resultaten blev iaf sådant att tysken blev av med sitt körkort i 28 dagar och fick inte köra en meter till. Surt sa räven...... Men som den mästerchaufför som han är slog sig herrera ned framför ratten och rattade dem med säkerhet ner längst västkusten. Problemet var ju bara det att tysken skulle till Christchurch som ligger ca 2 timmar söder om Kaikoura där herrera skulle stanna. Men som den gentleman han är så erbjöd han sig att köra tysken ner dit för att sedan lifta upp till Kaikoura dagen efter. Tysken var mycket tacksam och erbjöd Linus en sängplats i hans kompis lägenhet. Linus tackade och tog emot men väl framme visade sig att den var en liten förskrutten tvåsitts soffa som fanns till befogande.... Men Herrera gjorde det så bekvämt som han bara kunde med två stycket ben hängande utanför soffan. Dagen efter lovade tyskens tyska kompis att han skulle köra honom ut från centrum en liten bit för att underlätta liftandet... Men den lata jäveln "försov sig" så det hann han minsann inte med innan jobbet.... Så Kungen fick börja mitt inne i storstaden vilket absolut inte är något att rekomendera då det tog en halv dag bara att ta sig ut ur staden... Men väl ute ur staden hade han sedan inga problem att ta sig upp till Kaikoura igen. Vad lärde han sig då av detta...? Jo, lita aldrig på en tysk.

Väl i Kaikoura checkade han in på ett hostel, gick på ett lång vandring med en engelsman. Påväg tillbaka i det kolsvarta mörkret var det nära på att snubbla även en stor säl som låg rätt över vandringsleden! Ganska fränt! stora djur! Dagen efter åkte han ut på en båttur för att kolla efter valar och efter många om och men fick det äntligen syn på en val! Ännu större djur det där! Påväg tillbaka till stranden stannade de till och kollade på tusentals delfiner som simmade runt och gjorde konster för oss. Varje kines på båten han även med att bli sjösjuka och spy ungefär 7 gånger var så hela båten luktade spy......

Tillbaka på säker mark i Kaikoura försökte han än en gång få kontakt med en Steve som skulle bo i närheten av Kaikoura. Steve skulle enligt rapporter vara en bonde som förhoppningsvis kunde byta lite arbete mot jakt. Linus hade vart i kontakt med Steve när han var i Wanaka och de kom överens om att de skulle höras när Kungen var i Kaikoura igen. Och tillslut efter sådär 14 samtal fick han äntligen tag på Steve och var mer äån välkommen att komma och stanna på gården några dagar. Så dagen efter kom hans fruga Sheryl och plockade upp Herrera och tog med honom till gården. Det som egentligen bara skulle varit några dagar på gården slutade med en vecka. Och det som Linus trodde var en helt vanlig bondgård var i själva verket ett Trofépark. Dit folk från hela världen åker för att få skjuta sig en halvtam drömhjort. Men det hade även lite nötkreatur och lite grisar som han använde att träna sina och andras jakthundar på. Detta var helt enkelt ett ställe som föll Linus i smaken något alldeles fruktansvärt!! Här fick han jobba lite och för det låna en bössa av Steve och se om han kunde skjuta sig någon hjort. Linus fick givetvis inte skjuta innanför hägnet utan fick hålla sig utanför och försöka skjuta det hjortarna som höll sig där. På ett ställe skulle det gå några Kronhjortar och det var rejält nedtrampad och mycket skit men tyvärr så var hjortarna aldrig på plats de gången som Kungen smög sig dit.... Dock fick han tillslut sista kvällen den enormt stora äran att fälla en liten dovspets. Tack så oerhört mycket för allt Steve och Sheryl bästa tiden på Nya Zeeland!

Sedan tog Kungen sig ner till Christchurch och stannade där en natt innan han flög över till Australien igen. Och där sitter han nu med beslutsångest... Om han skall åka upp det gården idag eller vänta till imorgon... tufft beslut som måste tas...

Aja det var allt för den här gången! Haaaaaaaade!

Queenstown

Wanaka

Wanaka och något träd....

Skjut bara skjut

Såhär kan man få lifta ibland

vänta, vänta och vänta....

Val

Delfiner

Jakt

Lycka!